Förra våren levde jag ett relativt lugnt och sansat liv..
Inga aktiviteter,inga måsten och inga stressmoment..
Nu så här i efterhand låter det ju jävligt tråkigt.. Sen kom teatern tillbaka i mitt liv, sen kom Manda på att hon ville spela teater,sen kom facket in och ville ha lite mer plats i min kalender och sen trillade det in ett par kompisar till i min vänkrets(de bor inte i närområdet och man måste uppdatera med fika och bilturer..så jäkla roligt som jag har när jag träffar dem har jag nästan aldrig så det är lätt värt det också:))..Förutom det kom det ju även en separation in och härjade i de så förövrigt tysta minuterna av mitt liv och sen det senaste nu då:Boken..Liljas dans,husförsäljning och sen bara rullar aktiviteterna på liksom..
Så nu kan man väl säga att mina veckor är lite som att leva som Tarzan..Man slänger sig från lian till lian och hoppas på det bästa...
Jag ska öva mig i helgen som kommer på att säga nej..NEJ! Även till det roliga och givande..
För Face it:
Ingenting blir givande eller roligt för den delen när det bara blir ännu en av grejerna som man måste försöka få in med kofot i sin upptagna kalender..
Låter som en bra övning...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar