The end..

Så var det gjort..
Det jobbigaste,jävligaste jag gjort på flera år.
 Det jobbigaste VI har gjort på flera år Liljas förlossning inräknad. Vi har pratat med ungarna.  Hur i helvete börjar man ett sånt samtal?, separations samtal...
-Vi ska flytta men det betyder inte att vi inte älskar er. Vi måste bara sära på oss men det är ni som betyder mest i hela världen och vi kommer träffas hela tiden och vi kommer krama på er så ni går sönder och fika hos varandra så ofta så vi får hål i tänderna...ändå..ändå fast mamma och X inte bor ihop längre så kommer vi alltid älska er mest av allt i hela världen...
Så är det tyvärr och ångesten över att berätta det här för kidzen har legat i magen och grott i ångestplågor i mer än en vecka nu..På något sätt var det bara att görat för det finns fasen inget vettigt sätt eller lindrigt för den delen att berätta det på..Beskedet som kommer ändrar hela livet för dem,för oss för alla...Bara att bita ihop..
Framtiden får utvisa hur det blir men just nu känns det sådär..Fast det kommer bli bättre. Vi är överens och sams och vi har ungarnas främsta i första rummet hela tiden. Men hur jäkla sams man än är känns det i hjärtat...

Mäklaren kommer i morgon och tar bilder...Hoppas bara att allt löser sig till det bästa även om utgångsläget kunde vara bättre ärligt talat....