Vi är lite udda,lite konstiga lite veird..Jävligt speciella helt enkelt..Maskrosbarn alltså..Överlevare och fighters...Vi vet hur livet är även när solen inte skiner,hur världen ser ut i sina mörkaste stunder..Livet blir aldrig någonsin så illa igen...Det har jag lovat mig själv.Jag har lovat mina barn...ALDRIG!
Nu ska jag sluta med "vi"..
Jag vet hur livet ser ut en regnig grå jävla Onsdag i lågkonjuturens arbetslöshets-soppa. Jag vet hur det känns att komma hem och känna den konstiga stämningen som en flaska vin orsakat,jag vet hur det känns att känna tvånget att "kolla" allting för att det ska bli någorlunda bra igen-Tvättkorgen,städskåpet,under soffan,längst in i grönsakslådan,under soppåsen i köket och längst in i kastrullskåpet....
Tentakler..Vi utvecklar dem..Både maskrosbarn och andra medberoende utvecklar tentakler...Vi använder dem i allt, vi ser konstiga mönsterskillnader som ingen annan skulle upptäcka..Vissa kallar oss sjukligt paranoida,jag kallar oss försiktiga och iniutiva..Nästan synska. Jag kunde redan i hallen "känna" om någon hade druckit så mycket som ens en halv klunk explorer. Redan dagen innan visste jag om det faktiskt skulle kunna vara så..Det fanns en förändring i mönstret som gav mig en oro som inte liknade någon annan.
Vad skulle jag komma till? Jo...Jag har sett en förändring i ett annat mönster..Precis som alkoholism går medberoende beteendet aldrig över..Det är ett beroende i sig,det hörs ju på namnet eller ur?
Jag vet inte om det är min barndom som spökar men jag tycker mig se ett upprepande..Det kommer i små,små steg men jag känner igen det..Och längst bak i huvudet kryper oron omkring..
Jag måste ringa,kolla,undersöka..
Jag måste se till så det här inte drabbar henne.. Min käraste...
Fan..Jag som faktiskt trodde ett litet tag...Jag trodde ett litet tag att allt var ok...
Helvete...
4 kommentarer:
Ja du vackra maskrosbarn... mina ögon tåras när jag läser detta. O jag vet precis vad du menar utan att säga mer än så. Faktum är att jag faktiskt får/fått hjälp med att hantera mitt medberoende, en förutsättning när man ska "lära" andra. Men vissa bitar försvinner aldrig. Som sagt- tentakler. Vi är experter på att se och tyda minsta lilla. O det är fan i mig ingen gåva, för det tar på krafterna att låta andra ta sitt ansvar utan att känna sig som en dålig människa som inte bryr sig. O ibland är skillnaden mellan att vara medberoende och en god medmänniska hårfin.
Hoppas du finner något sätt att lätta på bördan. Bamsekram.
Ja du Tissa...Medberoende-smeberoende....Det tar år att lära in och det tar fasen år rent av ett halvt liv att komma ur..Men de sitter där de sitter de där jävla känselspröten...Jag hoppas att jag har fel men tyvärr känner jag att det är någonting på gång..Nåt sämre...
Kram
Usch, du har säkert rätt. För man brukar tyvärr ha det. Jag vet ju inte vad de gäller men ibland måste vi ju tyvärr agera, o de tar också kraft.
Du vet var jag bor om du vill snicksnacka om allt möjligt. Jag är inte omöjlig på en kopp kaffe utan krusiduller. O sekretess är jag en mästare på ;-).
Kram.
Jag kanske tar dig på orden...:)
Skicka en kommentar